Februari 2023.

Mitt nuvarande skrivprojekt handlar om hur jag har uppnått ett hållbart liv efter att det har varit min största önskan sedan jag blev It konsult 1997 och upplevde åren i It världen som ohållbara. 

Det ohållbara var:

Påtvingat övertidsarbete. 

Obligatoriska middagara med externa leverantörer. 

Konferenser med inslag av alkohol.

Ett måttligt ökat intag av alkohol för att "orka" med.

Ökad stress.

Sämre sömn.

Minskad ork att träna på gymmet (från att träna flera gånger i veckan orkade jag inte träna alls).

Jag hade varit aktivt motionär hela livet tills jag började arbeta på detta försäkringsbolag.

Sämre kost (åt generellt alla måltider ute på stan eller take away med undantag då jag besökte föräldrarna på söndagsmiddag).

Att det inte pratades om stress på den tiden som det gör idag.

Att jag inte hörde talas om ångest och panikångest vid den här tiden, som det pratas om idag.

Jag vägrade accepterade en sjukskrivning.

Och fortsatte jobba på.

Fast jag var i dåligt skick.

Fick ont i nacke och axlar av stressen. 

En sjukgymnast inpirerarde mig att sätta STOPP för mycket. 

En terapeut jag träffade under ett par år i slutet av 90 talet inspirerade mig att följa mina drömmar. 

År 2000 sa jag upp mig och arbetade min sista dag i november i försäkringsbolaget.

Min resa till mitt hållbara liv innebär att jag på egen hand har betalat det mesta ur egen ficka. 

Jag har jobbat med flera av "de bästa" inom Skandia och jag gillar att arbeta med "de bästa". 

Nu finns det massor av "de bästa" där ute. Jag gillar att använda det uttrycket. 

Jag lärde mig allt om processer i Skandia. 

Och när jag mötte svårigheter så såg jag mig själv som ett projekt. 

Min hälsoprocess uppnådde jag i 2013. 

Och därefter har jag förkovrat mig inom hälsa och prövat påverka folkhälsan i Sverige. 

Jag insåg efter 10 år att det inte var realistiskt. 

Så jag valde att ta vid mina egna drömmar. 

Och leva mitt hållbara harmoniska liv. 

Jag lever som jag lär. 

Jag arbetar, läser och njuter av livet. 

Här och nu. 

Det innebär att min bok kommer att ta lång tid att skriva klart. 

Då jag vill redigera själv. 

Det är inte enkelt. 

Men skönt att inte skynda.

Jag vill aldrig skynda igen.

Varför skulle jag?


Hur skulle du definiera ett hållbart liv för dig? 

För några år sedan började jag tänka på att jag behöver ha ett hållbart liv. Det handlar inte bara om min egen balans där jag stressar lagom. Och får återhämtning genom en god natts sömn. Jag behöver få en stund natur i dagsljus varje dag. Jag behöver röra på min kropp i min vardag och på helger. Jag har alltid uppskattat att promenera före att ta buss eller tunnelbana. Men det finns förstås inte alltid tid för det. Under pandemin skaffade jag mig en ny cykel och jag cyklade runt 6 mil i veckan, istället för att konditionsträna på gymmet. Jag upptäckte hur mycket jag behöver vardagsmotionen. Vad den ger mig. Och hur tacksam jag är för att jag har förstått det och ser till att ge mig själv det. 

Den insikten hade jag inte för 22 år sedan. Och det är inte så konstigt. Det fanns forskning, men den nåddes inte av den vanliga människan. Och jag betraktar mig som den vanliga människan. 

I alla fall. Efter lunchen idag tog jag mig en promenad för att också få solljus. Mötte grannen på våningsplanet. Hon väntade in mig. Vi gjorde sällskap till Fridhemsplan. Hon skulle göra ett ärende och jag skulle möta ljuset. Jag fick veta att hennes fina son uppskattade en bakelse som jag lämnade till honom. Jag tog med mig en till henne och mig häromdagen då hon bjöd in på en kopp te. Men hon avstod och jag sa att hennes son gärna fick den istället. Han hade ätit den igår och sa att det var det godaste han hade ätit och sedan frågade han henne om jag kunde köpa en sådan till honom varje dag. 

Vi skrattade. Det var kul. Barn är underbara. Jag hade älskat att ha barn, men nu blev det inte så. Istället ser jag till att träffa barn i min omgivning och igår fick jag möjligheten att träffa min brorsdotter. Hon fyller snart 2 år. Och hon är jätteduktig på att säga stopp. Hon visar tydligt med handen och hela armen. Kroppsspråket skriker STOPP. 

För mig tog det flera år att öva på att säga STOPP till mycket jag önskat att jag hade sagt stopp till mycket tidigare. Men om jag hade lärt mig det tidigare, då hade jag förmodligen gått miste om att träffa den underbara man jag har träffat. 

Allting har sin tid. 

Till något helt annat. En tidigare svägerska är läkare och hon arbetade på en vårdcentral i en liten stad i Sverige. För mer än 15 år sedan sjukskrev hon kvinnor mellan 35 - 45 år då de var utmattade av att vara den "bästa" mamman, den "perfekta" frun, en hjälpsam dotter, en trevlig svärdotter, den "bästa" väninnan, en "karriärist" och så skulle hon vara snygg och vara vältränad, baka cupcakes och inreda hemmet så där sköna hem snyggt. Och så skulle hon "bara" vara så där underbart härlig - som många verkar vara i den sociala medier världen (i alla fall för 15 år sedan) och förstås så skulle hon vara så där härlig som de där "härliga" människorna som ses i den där burken som finns i en del hem. Jag flyttade ut min TV för en tid sedan. Jag vill inte ha någon burk hemma i mitt hem. Men visst ser jag på TV ibland. I andras hem. Och jag ser sparsamt på TV. Och mer på serier. Som får mig att skratta. 

Jag tänker mycket på hur det är. I den där sociala medier världen. I den där skönhetsvärlden. Jag har en hel del yrkeserfarenhet som make up artist. Det är skillnad framför och bakom kuliseerna. Perfektion. Yta. Kan vi inte ha några gemensamma naturliga dagar, där vi alla får lov att vara som vi är? Utan smink, utan parfym, utan att tvätta hår. Utan att byr oss om vilka kläder vi bär. 

Hur skönt skulle inte det vara. En naturlig dag om året. Typ som kanelbullens dag. 

Paus. 

Jag har annat att göra denna fredag den 10 februari. 

På söndag ska jag leda en mindfulnesspromenad på Djurgården. 

Har ingen aning om det ens kommer någon. 

Vi får se. 

Jag går oavsett. 

Och gör de övningar som jag har tänkt att göra. 

Jag gjorde en del av dem tidigare idag, på min promenad i ljuset. 

Stannade till vid ett träd. 

Med solen i ansiktet. 

Och lyssnade.

Kände andningen i magen. 

I 5 min. 

Såg mig omkring. 

Och såg en björktrast.

Flyga till en gren.

Vid trädet jag lutade mig vid. 

Och sedan flög den vidare. 

Och först då la jag märke till. 

Alla människor. 

Som var ute och gick. 

Med andra människor.

Och hundar. 

Njut av den friska luften. 

Din andning. 

Och livet. 

Det är så vackert. 

Ha en underbar helg.

Och njut av alla fina ögonblick.